Jag skrattade så jag skrek åt kompisens svåra liv.
Det var som något hämtat ur en tecknad serie, men bättre.
Nillan och Matte hade blivit sambos för snart ett år sen, och i samma veva som de flyttade ihop så skaffade de husdjur. En fågel.
Nu visade det sig att fågeln var inte bara fågel, han var en god lyssnare också, och ännu bättre på att repetera.
Och mest förtjust var han tydligen i ljuden från sovrummet.
För, på de minst passande tillfällena så skrek pippin KNULLA MIG HÅRDARE, HÅRDARE. Dunka in hela till roten. Ge mig allt du har. Mmm så god fittsaft. Ditt smutsiga luder. HORBOCK.
Nillan och Matte kunde inte ta hem gäster mer.